Det regnar. Kaffet puttrar i den överhettade blå gamla Philips-bryggaren. Jag sov alldeles för länge och måste anstränga mig lite nu för att inte utstråla den irritation jag känner. Jag mår inte bra av att sova länge. Och jag irriteras ytterligare av att barnen inte heller är uppe. De är aldrig uppe. Man får tjata upp dem. Jag drömmer om att få vakna sist någon gång, komma uppå till ett kök där övriga redan ätit frukost, de kanske till och med är ute och iväg. Det lär inte hända på ett tag.


Ute på logen sover sex tonårskillar, fem av storsonens kompisar som kom igår och ska stanna några dagar och härja ute på landet. Vi hörde hur de stack iväg och badade klockan midnatt. Dessförinnan hade de högljutt suttit och tittat på skräckfilm. De lär ha the time of their life därute. Om våra små är dåliga på att komma upp är det inget mot dem. Frukost lär väl ätas framåt klockan två. Det var så man ville ha det som tonåring med sommarlov så let them have it.

Logen.